24 augusti 2011

Låt mig berätta en saga..

En gång för inte alls så länge sen fanns det en pojke och en flicka.
Dom hade inte träffats på flera år fram till den dagen , den dagen då dom lärde känna varandra på nytt ett återför-enande om man så vill kalla det.
och efter denna gången skulle de aldrig bli som förut igen. 
Dom här två personerna visste ingenting om varandra egentligen dom hade svept förbi varandra som skuggor knappt ens pratat på över tre år.
Vissa gånger var dom säkert inte ens säkra på att den andra existerade länge om dom ens brydde sig om de egentligen, om dom ens tänkte på personen under dessa tre år var inte ens en självklarhet. 
Tills denna morgonen, att dom ens skulle träffas var bara konstigt egentligen efter så lång tid utan mening.
Men det visa dig vara något oförglömligt iaf för henne, han fick henne att visa en ärlighet som inte har existerat på länge och den känslan av att kunna prata utan att någon tyckt det varit konstig eller oförståeligt den försvann helt, han gav henne modet till att vara den hon egentligen är och den hon alltid har velat visa .
Detta handlade inte om kärlek detta handlade om något bättre än det , vänskap.
Vänskap som bildas när en annan människa verkligen är intresserad utav att lära och lyssna på den andra personen, när man vet att den här personen kommer sätta ett stort avtryck ens liv.

Och helgerna följde där efter och allt kändes så rätt men ändå så fel, att hon satt med just den här personen när de har funnits folk som har velat kommit henne så nära under så många år , så väljer hon just honom att kunna visa den sidan av sig själv, och när hon började tänka på vad som egentligen hände och vad som skulle ske blev hon mer livrädd än vad hon någons har varit i hela sitt liv.
Hon var tvungen att ta sig ut , hon var tvungen att gå vidare hon var tvungen att försöka göra något nytt för hon visste att hon inte skulle få vara kvar mycket längre i hans hjärna då hon visste allt allt hon någonsin har varit nöjd med alltid tar slut på ett dåligt sätt.

 Så hon gav sig av till slut fast hon egentligen visste att han hade gjort de för länge sen då responsen som fanns förut försvann helt både på gott och ont, dom känslorna hon fick varje gång när hon satt på tåget hem efter att ha träffat pojken hatade hon, hon hade alla dom känslorna och tankarna han väckte inom henne , madens för stunden när som var med varandra var det dom bästa hon hade haft på länge.
Men allt som hände i hennes liv som han inte visste om , det som hände i hennes hem och utanför den tryggheten med honom hade han ingen aning om hon ville berätta så många gånger och så många gånger var hon på väg men orden kom aldrig ut och hon skylde på att hon hade glömt eller inte visste hur hon skulle formulera sig.
Men hon var bara rädd , rädd för ett svar och rädd för att låta honom komma för nära.
Av vilken anledning visste hon inte egentligen efter som hon inte brytt sig om vad folk tycker och tänker om henne och hennes liv efter som det är hon som lever det inte dom.
Alla andra vet inte grunderna till att hon kan leva som hon gör och varför.

Men efter allt detta blev hon en helt annan person, hon lärde sig så mycket av honom som inte ens han själv skulle kunna förstå, även om han aldrig har haft de intresset i henne som hon hade i honom eller om hon aldrig har betytt så mycket för honom som han har gjort för henne så satte han djupare spår i henne som ingen annan människa på denna jorden har gjort. 
Och hon tror att han aldrig kommer förstå de själv även om hon skulle få chansen att förklara de för honom.

Hon tänker på de ofta fortfarande och saknar dom stunderna även om hon egentligen inte vill ha tillbaka dom hon vill bara fortsätta drömma om vad som skulle kunna ha hänt ist för att bli besviken och se vad som egentligen hade hänt.

Han var den som hon lät komma undan, som hon inte sörjer över och som hon inte saknar utan den som vände kapitel i hennes bok, som fick henne att bli en bra människa efter alla synder och allt hemskt som hon hade varit med om, han var hennes lärare som hon var tvungen att låta gå för att lära vidare andra och med tron om att fler folk kommer inse vilken bra människa han var.

Nu är det dags för henne att gå vidare i livet och sprida vidare den glädjen och sorgen hon fick känna under en så kort period...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar