03 augusti 2011

Jag kollar på någon film eller serie på 2an just nu och jag känner igen mig i killen som pratar just nu med någon psykolog eller liknande.
"Varför vill dom inte ha mig i sitt liv?, är jag verkligen så hemsk? Varför försöker ingen verkligen förstå mig? Säg inte att du förståelse för du försöker inte ens" alla dom tankarna har slagit nigh under så lång period just nu och allt kommer bara tillbaka till varför, varför är grunden till alla.frågor som man känner att man måste få svar på men aldrig kommer få ett ordentligt svar på pga att alla kommer komma med olika svårt.
Varför vill dom inte ha mig i sitt liv
-klart dom vill dom vet bara inte hur dom ska hantera situationen, svarar en medans någons annan svarar
-jag orkar inte med dig , du är inte någon jag tycker om jag "klickar" inte med dig, eller så blir svaret
-du har gjort bort dig helt enkelt finns inget att bygga upp igen det är borta.
Ja du kan säkert få en mägnd olika svar men du kommer aldrig få ett riktigt svar för alla kommer ge dig olika svar beroende på hur nära dom står dig.

Hela den här känslan av att vara ensam och att känna sig oförstådd är nog något alla känner till och från , medans andra känner det oftare än andra och vi som känner det oftare är offtast vi så kallade tänkare eller känslomässigt rubbade? Jag vet inte vad jag ska säga men man blir beroende av känslor och helt ärligt så hatar jag de.
Jag skulle vilja vara iskall många stunder, jag skulle vilja sluta fundera på saker som har slutat vara relivant för länge sen eller personer som inte finns kvar längre och på saker som gör mig så förbannad för att folk missförstått mig med flit och vill inte göra annat heller.

Jag orkar inte med mitt eget huvud helt enkelt leave me the Fuck alone

1 kommentar:

  1. Du är inte ensam, varken IRL lr när det kommer till dessa känslor. Men saken är den att det inte är något fel på dig, hur klyschigt det än låter så är det "dom som är de konstiga och du som är normal" (som Thåström sjunger). Det är i alla fall vad vi alla måste utgå ifrån för du och ditt liv är ju utgångspunkt för dig och där måste människor passa in - inte tvärt om.

    Pussar från Tyskland!

    SvaraRadera